Kvällstankar
Hej vänner,
Tisdag idag och just nu sitter jag uppkrupen i soffan efter att jag nattat finaste lilla skrutten Leon.
Alexander är på jobbet och slutar inte förrän imorgon så ikväll är jag gräsänka.
Det händer väldigt mycket bra saker i mitt liv just nu och jag känner en stor tacksamhet till allting.
Efter allt jag varit med om de senaste åren har jag faktiskt långsamt men säkert bli bättre på att leva i nuet. Hur klyschigt det än låter så är det faktiskt en väldigt härlig känsla då man väl kommer dit.
Jag önskar jag kunde se sådär "bloggigt" fin ut, men det är nog en konst i det =)
Fantastiska höstsolen!
Jag känner att jag äntlingen är på väg till helt rätt ställe i livet. Pusselbitarna faller på plats, bit för bit. Dag för dag.
Men vad innebär det egentlingen för mig? För mig som medberoende.
I början då träffade min psykolog var ett av mina största problem att jag inte tyckte jag förtjänade att ha det bra. Jag tyckte synd om mig själv samtidigt som jag hade på mig en grovstickad offerkofta.
Idag har jag kommit ganska långt i den tanken, men när livet flyter på så fantasiskt bra som det gör nu väntar jag mig ett kaos runt hörnet.
Jag analyserar och övertänker saker och händelser som kan ske eller gå fel.
På nätterna drömmer jag om att jag och A ska separera och att han börjar missbruka heroin igen. Jag tror det är mina oroliga tankar och känslor som jag har under dagarna som spelar ut sig i drömmar på nätterna.
Jag blir galen på mig själv och krigar inom mig med att ena sekunden vara så otroligt tacksam och lycklig till att nästa sekund vara rädd för att A ska försvinna eller att något annat fasansfullt ska ske i mitt liv.
Att aktivt ändra tanken inom mig är något jag kämpar hårt med och det är så himla coolt då det funkar. För det gör verkligen det, om man bara inte ger sig!
Egentligen vet jag inte vad jag ville komma någonstans med detta inlägg, men ibland är det bara skönt att skriva av mina tankar och oroligheter.
Det hjälper mig.
Kärlek!