Insight2Life

Godmorgon vänner,

 

Tisdag morgon och jag har precis lämnat av Leon på skolan. Själv börjar jag lite senare idag så jag njuter hemma av en lugn frukost framför nyhetsmorgon.

Den senaste veckan då jag cyklat till jobbet har jag reflekterat över vilket ekorrhjul vi lever i. Jag möter samma människor, på samma plats, samma tid varje dag.

Detta var väl i och för sig ingen unik reflektion jag beskådade, men jag kan ändå inte nog många gånger nämna hur viktigt det är för mig att leva i nuet.

Det är såklart viktigt även för dig och alla andra på jorden också, men jag har svårt att tala för andra hur man ska leva. Jag känner mig inte ha rätten att bestämma vad som är rätt och fel för andra. Dessutom tycker jag lätt det blir otroligt att det blir plastigt och klyschigt att kasta ut massa peppord och självklarheter.

 

 

Alla vet ju att man ska leva i nuet, alla vet ju att man ska vara tacksam över det man har, alla vet ju att man ska leva varje dag som om det vore den sista, alla vet ju att man inte ska lämna nära och kära som ovänner...

Alla vet detta, men lever man efter det?

Njae, inte jag iallfall.

Kanske inte hela dagarna varje dag, men åtminstone en liten stund varje dag.

 

Det känns sorgligt att säga det, men för mig har allting som hänt mig och vår familj de senaste åren blivit en riktig ögonöppnare. Idag ser jag ändå vad jag har och jag är tacksam över det. 

Men nog blir jag också less ibland, ingen är perfekt.

Jag vet att då jag levde som medberoende under Alex aktiva period, fanns det inte ens en tanke på att reflektera över dessa saker. Då handlade det om total besatthet av honom och en kamp att kämpa sig igenom dagarna i perfektion.

Så ni som läser detta som kanske idag lever med en aktiv beroendesjuk nära dig har säkert svårt att ta in det jag skriver. För det skulle jag ha.

Jag skulle tänka:

"Men herregud människa, har du inget viktigare i ditt liv att grubbla på än att fånga dagen och annat trams?"

För exakt så skulle jag känna, och det är ok.

Jag vet att alla mina känslor jag känner som medberoende är ok, och det vet jag är ok för dig också.

Trots att jag inte vill tala för andra.

 

Kram