Detta eviga bekräftelsebehov och snart är det jul
God morgon vänner,
Sitter här i soffan med mängder av tända ljus och väntar på att mitt rykande kaffe ska svalna så det går att dricka. Leon tassade upp 6.15 och frågade ifall det var dags att gå upp ;-)
Alexander sover än och lär säkert göra det ett bra tag till.
Jag älskar vara uppe tidigt på morgonen. Även de dagar jag är ledig.
Att få vakna till ljuset ute och se hur staden långsamt vaknar upp.
Nu är julen på intågande och jag ser verkligen fram mot denna julhelg. Detta året firar vår lilla familj julen ensamma. Ingen städhysteri i hemmet, inget resande och framförallt ingen stress.
Vi njuter av ledigheten och av varandra.
Det är helt fantastiskt!
Som alltid då jag är ledig några dagar i rad och har tid att landa så kommer alltid en massa tankar och funderingar ifatt mig. Då menar jag inte tankar som saker-jag-måste-hinna-göra utan mer hur jag är som person, vad jag bör utveckla hos mig själv och vad jag gör bra och mindre bra.
Ett av mina absolut största "problem" jag har är mitt enorma behov av bekräftelse.
Bekräftelsebehov.
Jag vet inte vad det kommer ifrån. Jag vet inte heller om det är större nu än då jag var lite. Jag vet inte heller om det är något som utlöst det.
När jag läser i olika forum om medberoende har egenskapen bekräftelsebehov dykt upp lite nu som då. Det är tydligen vanligt att man som medberoende utvecklar ett stort bekräftelsebehov, eftersom det går hand i hand såklart med att man vill vara alla till lags.
Eller man och man.
Jag.
Jag har ett enormt behov att vara alla till lags. Att precis alla ska tycka om mig. Att allting jag gör ska tyckas om av alla. Detta är otroligt utmattande. Det är en stress och varje dag går väldigt mycket energi åt att analysera min dag och alla händelser som utstått.
Gjorde jag rätt?
Blev han/hon arg på mig?
Har jag gjort någon ledsen?
Blev det fint då jag gjorde si och så?
Tyckte alla andra om att jag gjorde på det viset?
Etc etc etc..
Frågorna tar aldrig slut.
Bekräftelsen över mina handlingar tar aldrig slut.
Jag avundas de människor som kör på sitt race och är trygga med det.
Jag vill också komma dit.
Jag måste inte vara älskad av alla människor.
Alla människor måste inte tycka precis som jag, eller för den delen tycka att allting jag gör är rätt.
Det känns så enkelt då jag skriver det här, men jag vet att jag måste jobba på detta.
Nu är det snart ett nytt år här och 2015 ska bli mitt år.
Mitt år då jag blir mer självständig och kör mitt eget race.
Givetvis inte på bekostnad att köra över min medmänniskor, men bara få mod nog att våga gå min egen väg igen.
Jag har varit bra på det tidigare i mitt liv.
Och jag vill bli bra på det igen.
Jag ska börja redan idag.
Ha en fin start på julveckan vänner.
Kärlek!
skriven
Insiktsfullt! Du kommer säkert att "hitta dit". Kämpa på och lycka till!