365 dagar utan alkohol
Ett år utan vin.
Ett år utan champagne.
365 dagar utan alkohol.
Jag har länge känt att de gånger jag dricker alkohol blir följden att jag får väldigt mycket ångest.
Själva ångesten grundar sig inte i någonting speciellt.
Mitt liv känns nämligen fantastiskt bra och jag är lyckligare nu än vad jag någonsin i mitt liv har varit.
Jag och Alexander har långsamt gjort en livsstilsförändring under det senaste halvåret som innebär bra och ren kost och träning.
För mig har träningen hittills bestått mest av power walks. Men nu är jag redo att ta nästa steg inom min träning och det är nämligen styrketräning.
Jag har lagt upp ett tydligt mål för vad jag vill åstadkomma med min träning.
Allt detta har fått mig att ta beslutet att hålla mig från all alkohol under 365 dagar. För mig kommer inte problemet vara att inte kunna dricka under ett helt år, utan utmaningen för mig kommer vara att umgås i sociala sammanhang där jag förväntas dricka alkohol.
Att säga nej och stå upp för det utan en speciell anledning. Jag vill aldrig göra folk besvikna och jag tänker att jag kanske gör det då jag är bjuden på fest framöver och inte tackar ja till ett glas bubblor. När jag skriver ner detta så låter det helt sjukt, men det är så jag känner.
Detta beslut gör jag bara för min egen skull och det är bara mitt. Ingen annans.
Jag kommer troligtvis aldrig bli nykterist, men just nu vill jag uppnå maximala resultat med min träning och med mitt välmående och då är alkoholen bara en onödig "last" som kommer med dålig karaktär för mig.
Jag känner mig otroligt inspirerad och peppad på att utmana mig själv såhär med träningen och hoppas verkligen att jag kommer lyckas uppnå fantastiska resultat och ett härligt välbefinnande.
Att göra saker för mig själv är en utmaning då jag är medberoende.
Men jag kommer bli starkare av detta.
Det vet jag.
Kärlek!
skriven
Klokt beslut att ta för din egen skull - och dessutom så kommer du ju kunna utvärdera efter detta år hur det gick, hur det kändes och hur du mår.. Då är det ju bra att tillräckligt lång tid som ett år har gått; för att komma över det inledande obekväma att tacka nej där det förväntas ett ja, t.ex... Själv var det inte ett val jag själv gjorde utan fick valet åt mej av många olika anledningar när jag var i övre tonåren - sen har jag aldrig börjat med alkohol, då det inte funnits något riktigt bra skäl i vuxen ålder. Någon jag är glad för. Jag har ju alltid klarat mej så bra i alla sammanhang utan, att jag lixom inte saknar någonting. Skönt! Hoppas du också kommer fram till någon liknande slutsats, för jag tror det är sunt att avstå om man mår bra av det :-)
Kramar!