Mitt val

Hej vänner,
 
Oj, så många tankar och känslor som gårdagens program Djävulsdansen förde mig sig. Jag hade höga förväntningar på programmet och en del av förväntningarna infann sig och andra inte...
 
Jag känner en stor lycka över att medberoende äntligen uppmärksammas, men tillsammans med den lyckan upplevde jag ett stort mörker över programmet.
Jag kan inte sätta mig in i hur det är att växa upp i en missbruksfamilj eftersom jag är född och uppvuxen i en hel "normal" familj (för vad är egentligen normalt? finns det någon normal familj?)
Jag hade iallfall inga föräldrar som missbrukade alkoholer och droger, eller något annat beroende heller för övrigt.
Men att vara barn och växa upp under missbruksförhållande, känner jag, att man kan kalla offer.
Inga barn väljer sina föräldrar.
 
Men jag som vuxen kvinna. Jag valde att gå in i en relation med en man som var nykter alkoholist och narkoman. Med det valet tog jag även en risk att hamna i en sits där han kunde få återfall.
Eftersom jag inte tidigare varit en del av den världen, så kunde jag inte föreställa mig att det kunde bli så hemskt som det faktiskt blev.
Jag tänkte att "händer det så händer det" och då tar vi det problemet när det sker.
Men det var ju inte så enkelt som att han kom hem med en påse heroin och började spruta i sig det vid köksbordet.
 
Jag var väldigt naiv och min värld var väldigt svart och vit. Jag trodde att jag kunde ha makten över drogerna och över honom. Jag trodde att hans kärlek till mig kunde övervinna drogerna.
Men jag hade fel.
 
Inför nästa veckas program av Djävulsdansen säger en kvinna i intervju:
"Så var det denna oerhörda passion, och så fanns det också ett oerhört vidglödande hat"
 
Det beskriver precis den känslan jag kände för Alex under vårt år i Sthlm.
Att kriga mellan kärlek och hat inom sig är en kamp.
 
Men som i en lycklig saga så vann till slut kärleken!
Men det var en lång historia, och historian har bara börjat....
 
Ikväll kommer jag att medverka i Karlavagnen på P4 där jag kommer dela lite av mina tankar och känslor kring medberoende.
Jag delar med mig av mina upplevelser i hopp om att iallafall beröra någon annan och kanske tända ett strimma av ljus i någons liv.
 
Kärlek!

Kommentera här: