Från gamla bloggen...
Jag läste än en gång igenom några gamla inlägg från en tidigare blogg jag hade och hittade ett inlägg där jag skrev om vänner. Det känns oerhört känslosamt att läsa dessa rader, då orden sa en sak och mina tankar inom mig sa något helt annat. Jag mådde så fruktansvärt dåligt och jag blir påmind om det då jag läser dessa inlägg.
Här kommer ett utdrag från det gamla inlägget jag skrev hösten 2012.
"Phhuuu, gårdagen var en ganska tung känslomässig dag.
Jag började bena ut vad som är viktigt i livet egentligen, och en av de viktigaste delarna i mitt liv för att det ska fungera som bäst är vänner.
Jag har rannsakat mig själv lite grann, och ska vara lite mer egoistisk gällande vänner. Varför lägger man tid på människor som inte ger en det man behöver? Jag tror de flesta personer har människor i sin närhet som inte ger det man behöver. Det kan vara alltifrån positiv energi till personlig utveckling.
Vissa kan säkert tycka det är konstigt att man ska kräva det från vänner. Men jag säger inte att alla måste göra det, men jag har bestämt mig för att bli lite mer selektiv i mitt val av vänner för att få kvalité på de jag har."
Jag skäms nästan då jag läser dessa rader. Jag upplever att jag hade en stor bitterhet inom mig då dessa orden kom ur mig. Jag såg fel på allting och alla runtomkring, men jag krigade för att visa vår perfekta fasad och familj. Någonstans i bakhuvudet har jag ett svagt minne över att några av mina vänner frågade mig hur allting egentligen stod till med mig, hur jag mådde etc.
Detta blev som ett hot mot mig. En risk att bli avslöjad och upptäckt. Därför blev det naturligt att jag satte taggarna utåt mot mina vänner för att lättare hålla ett avstånd till dom och på så vis minska risken att bli påkommen. Jag kände säkert en viss avundsjuka på deras liv också, vilket gjorde att jag var arg på dom inombords.
Idag känner jag mig oerhört lyckligt lottad över mina älskade vänner. Jag har under de senaste veckorna kunnat öppna upp hela mitt känsloregister och vågat vara öppen med dom över exakt vad som hände oss under året i Sthlm och hur jag har mått. All respons och allt stöd jag fått av dom är helt underbart.
Idag kan jag inte förstå hur jag nästan kunde kasta bort alla mina fina vänner. Men där och då kändes det som att alla var mot mig. Även om deras frågor och tankar berodde på omtanke till mig kunde jag inte förstå det. Eller ville kanske inte förstå det.
Det är viktigt att våga vara ärlig, både mot sig själv men också till sin omgivning. Nu menar jag inte att man måste hänga ut sitt liv till hela världen. Men om man har några vänner man känner sig trygg att prata med, eller alternativt en anhöriggrupp. Det är så skönt att slippa vara ensam i alla tankar och sin hopplöshet.
Hela familjen samlad utanför Leons nya skola. I höst börjar han på 6-års verksamhet, stora killen.
Kärlek!