Fördomar

 Hej, jag heter Karin och jag är medberoende.
 
Ordet fördom är ett ord jag länge har letat efter i mitt lilla hjärnkontor. Idag kom det till mig då jag var ute på promenad. Om man slår upp ordet står det följande:
"En fördom är ett förutfattat antagande om någon eller något, grundat på tillämpning av en stereotyp uppfattning om en grupp som den, eller det, som är föremål för fördomen anses tillhöra."
 
Under mitt liv har jag levt med enormt mycket fördomar. Jag har dömt väldigt många människor alldeles för fort, jag har sett ner på personer och stundvis då även tyckt att jag är bättre än dem. Jag har haft åsikter om andras livssituationer och tryckt ner dom. Jag skäms väldigt mycket över detta, och även om jag idag lever jag efter helt andra förhållningssätt, har jag ändå varit i den cirkeln där fördomar har varit vardag för mig.
 
Att jag har dömt ut andra människor i förväg och sett ner på dom, säger mer om hur jag mådde än om dem.
 
Världen jag lever i idag är full av fördomar ute i samhället. Skulle någon sagt till mig för fem år sen att jag skulle leva tillsammans med en (numera) nykter alkoholist och narkoman skulle jag bara skratta. "Precis som att jag skulle vara ihop med en alkis" skulle jag säkert sagt.
Så vad hade jag för bild av missbrukare då?
Ja, säkert lik den som många andra har. Alkoholister, eller A-lagare som många kallar det, sitter på en parkbänk i stan, dricker fulöl och luktar illa. Har inget hem och inget jobb osv... Men stopp där, jag är inte heller blind för samhällsutvecklingen, och bilden av alkoholister har faktiskt förändrats med åren. Det är en sjukdom man pratar mer och mer om och det har givetvis förändrat synen hos många. Idag har man en medvetenhet om att högt uppsatta direktörer, perfekta hemmafruar eller tränaren i ett idrottslag också kan vara alkoholister. Man höjer inte ögonbrynet särskilt högt om man får reda på att någon nära är alkoholist. Detta är såklart en positiv utveckling framåt.
 
Men heroinmissbrukare då? Eller missbrukare av andra droger? Vad hade jag för fördomar om dom? Och vad finns det för allmänna fördomar kring narkotikamissbrukare?
Innan jag träffade A hade jag aldrig ens varit i närheten av droger, och då hade hade jag ändå jobbat på krogen under många år. Såklart visste jag att droger förkom ofta i krogbranschen, men jag hamnade själv aldrig i sällskap som använde droger. Jag trodde att alla drogmissbrukare var kriminella människor som hamnat riktigt snett i livet. De bodde på typ plattan i Sthlm och gjorde inget annat än knarkade. Och visst finns dessa personer, men det finns också en hel uppsjö av andra livssituationer med människor som är missbrukare av droger.
 
Min föredömande bild av hur det skulle se ut hemma hos en knarkare är inte riktigt bilden av hur det såg ut hemma hos oss i Sthlm. Jag tänkte mig att knarkare bodde i sunkiga "knarkkvartar" med neddragna persienner. Och om jag skulle fått fem kronor för varje gång jag hört "Men A ser ju inte ut som en knarkare" skulle jag varit rik.
 
Några bilder från vår lägenhet i Sthlm. Knarkkvart?
 

Jag vill få bort fördomarna kring hur ex en familj med missbruksproblem/bakgrund/erfarenhet ser ut. Jag vill genom min blogg visa en på ytan helt normal Svensson-familj men med just missbruksbakgrund.
Idag ser jag människor med helt andra ögon och jag dömer ingen i förväg. Jag har lärt mig så otroligt mycket, både om mig själv och om andra människor, sen jag kom in i denna värld.
Trots några otroligt tunga år känner jag mig idag lycklig och tacksam. Jag önskar att jag kan ge andra medberoende hopp om framtidstro. Livet kan faktiskt bli riktigt bra, trots att man är medberoende.
 

En helt normal medbeorende flickvän =)
 

Kärlek!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
1 Lina:

skriven

Hej, detta har egentligen inget med ditt inlägg att göra, men jag har lite frågor angående kompisar och umgänge. Hur har din A det på den fronten? Jag tycker så synd om min andra hälft nu då han är väldigt ensam sedan har började en annan typ av liv. Tidigare har telefonen gått varm och han har haft många "polare", dock inte riktigt såna "polare" man kanske ska hänga med när man själv försöker leva nyktert. Nu är telefonen mest tyst och inga vänner finns att hitta på saker med. Inte gör det saken bättre att han pluggar på distans och inte har någon chans att lära känna nya människor på det viset. Det är väl kanske inte det lättaste att hitta nya vänner som 33-åring heller...

Svar: Hej, Jag känner igen det du skriver. Men trots hur jobbigt det är att stå bredvid och uppleva det du gör, är det viktigt du kommer ihåg att det inte är du som äger problemet. I Alexanders fall har han träffat många vänner genom AA och NA och även nu också i kyrkan, då han blivit frälst efter sin överdos. Jag lyfte denna frågan med A igår och han sa till mig att garanterat vet din sambo i hjärtat, vart han kan vända sig. Men det måste också vara han som tar steget att utmana sig själv att möta nya människor i nya miljöer. Som missbrukare är dom experter på att sätta på sig offerkoftan, och för oss medberoende är det ännu enklare att ta på oss deras problem och tycka synd om dom. Går han på möten ex AA och NA? Det är väldigt bra forum där det är enkelt att träffa nya vänner. Du kan finnas som stöd för honom och uppmuntra honom, men kom ihåg att han själv måste ta saken i egna händer. Du kan inte göra det åt honom. Hoppas du blev lite klokare av mitt svar. Kram på dig
Karin Hyll

2 Lina:

skriven

I grunden tycker jag nog att bristen av hans vänner är ett större problem än vad han själv gör, då jag är en väldigt social person till skillnad mot min sambo. Han verkar inte lida särskilt mycket av det, men i längden kan det inte vara särskilt roligt. Sedan han flyttade till mig för cirka ett år sedan har han inte varit på möten hos AA, men han var inte så förtjust i att gå på möten när han bodde i Sthlm heller. Inte hans grej, påstår han. Och då han blivit nykter och håller sig nykter på eget bevåg så tänker jag inte ha någon åsikt i den frågan heller. Det jobbiga nu i sig är inte själva missbruket, utan att få igång "det riktiga" livet efteråt ordentligt. Det löser sig väl så småning om, antar jag :) Han pratade om Korpenfotboll igår, man får hålla tummarna för det då :) Alltid något. Det tråkiga är att han är sjukligt blyg och tycker det är skitsvårt att ta kontakt med nya människor. Bra kombination ;)
Tack för det fina svaret!
Kram!

Svar: Att bli ren och nykter kommer ju inte tillsammans med en instruktionsbok. Och det finns inte bara ett sätt som är rätt. Vi har också vänner som blivit rena och nyktra på egen hand utan AA och NA eller liknande. Så givetvis går det också! Att komma tillbaka till "det riktiga" livet och tillbaka till samhället igen tar tid. Och även för Alex del så kämpar han med vissa saker än för att komma tillbaka. Men du får ha tillit till honom och till att han gör det som är bäst för han själv. Tiden kommer ge resultat. Stor kram på dig och ha en härlig onsdag =)
Karin Hyll

Kommentera här: