Alkohol i tankarna
Hej vänner,
Jag tog mig en liten bloggpaus igår. Eller egentligen inte, för jag satt och skrev ett inlägg igår men jag får inte riktigt till slutklämmen på det hela så därför valde jag att inte lägga ut det igår. Jag skrev om något jag får höra hela tiden, och det är om att vara stark. Alltså inte fysiskt stark utan mentalt och psysiskt stark. Det har satt igång många funderingar i mitt huvud och imorgon då jag får sitta ner i lugn och ro, så ska jag skriva klart det inlägget.
Redo för att hämta A i lördags eftermiddag.
I lördagskväll efter vi lagt Leon hade jag och A en liten date night här hemma. Dvs middag utan telefoner, tv:n och datorn, och herregud så himla mysigt man kan ha det genom att bara ta bort dessa teknikprylar. Vi pratade ikapp om saker vi inte hade haft tid med tidigare, planerade för framtiden och för en annan spännande sak som vi ska göra. Ska berätta mycket mer om det lite längre fram.
Ett fantastiskt helt alkoholfritt mousserande vin från Frankrike.
Eftersom jag (nästan är utbildad) sommelier och älskar viner har jag alltid tyckt att det är trevligt om det finns andra alternativ än läsk att dricka om man inte önskar alkohol. På senare tid har det kommit fler och fler väldigt bra helt alkoholfria alternativ av öl och vin vilket känns väldigt trevligt. Jag tycker att det känns mysigt och lyxigt att dela en sån här flaska bubblor tillsammans med A om vi gör något extra någon gång ibland.
Nu vet jag att denna fråga är laddad och jag vet också att några vänner omkring mig känner "men om du lever med en alkoholist kanske det inte är så schysst att locka med nästan-alkohol-drycker", och visst får man känna så.
Man får ju känna och tycka precis som man vill. Underbart tycker jag!
Och givetvis kan det säkert vara helt rätt för vissa att hålla sig ifrån även dessa drycker om man upplever att lockelsen för alkohol ökar. Man måste givetvis göra vad som känns bäst för sig själv.
Men efter några år av kämpande i motvind har jag ju nu äntligen kommit till insikt med att jag som medberoende aldrig under några som helst omständigheter kan påverka Alex missbruk. Att inte dricka alkohol är hans val, inte mitt. Han är nykter för sin skull, inte för min skull. Därför känner jag inte att jag ger A frestelse genom att vi dricker en sån här flaska bubblor.
Jag ska villigt erkänna att efter A:s överdos, då han själv förstod på riktigt att han var alkoholist (och narkoman), kunde jag ibland på helgerna känna nästan som en sorg (låter sjukt att kalla det så, men men..) att vi aldrig skulle kunna laga mat och dela en flaska vin någonsin igen. Detta låter helt sjukt egoistiskt och ytligt tänkande, men jag kände verkligen så just då.
Viktigt att komma ihåg är att detta var alltså för över ett år sen och jag tänker och känner absolut INTE på samma sätt idag.
Men just då kändes alkoholen väldigt viktigt för mig för att verka i ett socialt sammanhang och enligt hur normerna ser ut i vårt samhälle.
Givetvis har min alkoholkonsumtion förminskat kraftigt under det senaste året av naturliga skäl. Vi har exempelvis aldrig alkohol hemma och de få tillfällen jag dricker alkohol numera gör jag det väldigt sparsamt. Jag har ersatt mitt vanliga fredagsvin med andra saker istället som ger mig avslappning och njutning, på samma sätt som jag tidigare upplevde att vin gjorde för mig.
Jag har inte minskat mitt drickande för Alex skull, utan för min egen skull, för att det känns rätt för mig.
Limevatten i cocktailglas fungerar också alldeles utmärkt =)
Imorgon får ni läsa om mina tankar om att vara stark som medberoende. Är man det?
Kärlek!