Äntligen!

Ja, nu är jag äntligen igång med min blogg. Detta är något jag länge planerat att göra, men av olika omständigheter så har jag inte tagit tag i detta förrän nu. Det har hänt så otroligt mycket i mitt liv de senaste åren, och jag kommer använda denna bloggen dels till att skriva av mig och skriva ner allting som jag levt i och med, men jag kommer också fokusera den största delen åt sjukdomen Medberoende. 
 
Om man med fackspråk eller medicinskt språk får kalla medberoende för sjukdom vet jag inte. Men jag anser att det är en sjukdom, så därför kommer jag att använda det som begrepp.
 
Detta är min blogg, baserad på mina upplevelser, känslor, erfarenheter, teorier och tankar kring detta ämne och har därför inga ( i dagsläget) forskningsstudier eller liknande kunskaper som jag baserar mina teorier på.
 
Jag har för avsikt att på sikt studera och forska i detta ämne för att skapa mig så mycket kunskap som möjligt om detta ämne. Jag vill sätta ett ansikte och en person på denna sjukdom. Visa att man inte är ensam i denna skamsna sjukdom.
 
Följ gärna med mig...
 
 
 
 
 
 
1 Niklas Frihaven:

skriven

Wow!
Vad starkt å bra av dig

Svar: Tack så mycket! Kramar till dig
Karin Hyll

2 Lina:

skriven

Tack för ett bra initiativ!
Jag har försökt hitta bra bloggar kring detta, då min andra hälft inte riktigt "levt som man ska". Det är synd att det verkar vara så pass tabubelagt att erkänna att man lever med någon som missbrukar/missbrukat. I olika forum kan man mest läsa om att "man är korkad och får skylla sig själv om man inte drar". Då är väl jag ännu mer korkade då, för jag valde min partner fast jag efter 7 års vänskap visste exakt vem han är, vilket är världens bästa, men på väg ut ur ett missbruk.

Svar: Tusen tack för dina rader Lina! Jag känner igen mig precis i det du skriver! Jag tänker jobba hårt för att sudda ut denna skamliga och tabubelagda syn många har gällande missbruk. Varken du eller jag är korkade, men vi valde kanske inte den lättaste vägen. Däremot tycker jag att vi har en vilja och tro på en annan människa vilket är fantastiskt! Trots att det kanske inte alltid varit det bästa valet för oss, om man ser på vårt välmående! Men ändå så fantastiskt att höra att han är på väg ur sitt missbruk! Glöm bara inte bort dig själv längs vägen.. Kramar
Karin Hyll

3 Tina:

skriven

Åh Karin! Vilken fantastisk människa du är! Vilken blogg du skapat! Så sjukt bra skrivet och Jag har tänkt på det du skrivit hela dagen... Börjar lipa bara jag tänker på allt jag läst.. Otroligt starkt skrivet.. Enormt modigt av dig att dela med dig av din verklighet. Massor av kramar och alla mina lyckönskningar till dig

Svar: Men tusen tack kära du! Det känns nästan som att jag redan känner dig, efter allt som min kära mor har berättat om dig. =) Jag uppskattar verkligen det du skriver till mig, det betyder mer än du kan tro. Det blir himla kul att träffa dig framöver. Jag har ju hört att ni ska hjälpa mamma och pappa att flytta också, supergulligt! Jag antar att mamma pratar lika mycket om sin flytt med dig som med mig och syrran =)
Tack än en gång Tina för dina rader! Många kramar till dig
Karin Hyll

4 V:

skriven

Otroligt bra blogg, hoppas flera hittar den. Ett viktigt ämne och man har som "den som står bredvid" så jävla många frågor.. Och man känner sig jäkligt ensam!

Jag är idag tillsammans med en "Svensson" men levde i tio års tid ihop med någon som missbrukade och satt inne med jämna mellanrum. Kommer aldrig glömma de åren och känner igen mig i så mycket av det lilla jag hunnit läsa här av dig och er sits.

Tack för ett bra initiativ!

Svar: Tack för dina rader! Det känns så otroligt fint då jag hör att andra känner igen sig i min situation. Det är precis det som är min tanke med denna blogg. Jag var också väldigt ensam, och om jag bara så kan hjälpa en person att slippa känna sig ensam genom att läsa om mina erfarenheter, så har jag lyckats. Tack än en gång för dina ord, det betyder jättemycket för mig.
Kram
Karin Hyll

Kommentera här: