Medberoende på jobbet & känslan av att aldrig vara tillräcklig
Hej Vänner,
En tanke slog mig förra veckan då jag satt på stan i solen under min lunchrast. Jag är ju relativt nyanställd på mitt arbete och jag vill verkligen göra ett bra jobb.
Jag kämpar på hårt för att lära mig alla produkter, sätter mig in i alla nya rutiner och intresserar mig allmänt för allting på min nya arbetsplats. Jag vill att mina kollegor ska känna att jag verkligen försöker mitt allt för att göra ett bra jobb. Jag vill de ska känna att de gjort en bra rekrytering med mig och att jag faktiskt på sikt kommer kunna tillföra någonting på jobbet.
Jag vill vara alla till lags. Jag vill ställa upp på alla hela tiden. Jag vill vara tillgänglig att ställa upp vid varje tillfälle som dyker upp. Jag vill hjälpa till överallt där jag kan hjälpa till.
När jag gör detta, känner jag mig tillfreds och glad.
Förstår ni vart jag vill komma?
Alla dessa känslor och upplevelser kan jag applicera direkt från mitt medberoende.
När jag satt på ett anhörigmöte för några veckor sen, var det en person i gruppen som berättade om sitt eviga behov av bekräftelse och känslan över att aldrig var tillräcklig.
Pang ,där var huvudet på spiken för mig!
Precis så känner jag ofta i livet. Inte bara i hemmet utan också på jobbet.
Så som jag beskrev mina känslor ovan gällande mitt jobb är ju det precis summan av kardemumman gällande mitt behov av bekräftelse och känslan över att aldrig vara tillräcklig.
Jag vill vara alla tilll lags. Jag vill att alla ska tycka om mig. Jag vill att alla ska se att jag försöker. Jag vill alltid ha ett perfekt städat hem. Jag vill alltid att tvättkorgen ska stå tom. Jag vill alltid göra ett perfekt jobb på mitt arbete. Jag vill alltid göra bäst på träningspass på gymmet (för att tränaren ska se att jag ger mitt allt). Jag vill alltid vara på bästa humör då jag pratar med vänner och familj, är jag inte det får jag ångest då jag avslutat samtalet och så grubblar jag på det...
Denna lista kan jag fortsätta med i all evighet, och det skrämmer mig att ju mer jag skriver desto fler situationer kommer jag på som jag kan applicera mitt medberoende på.
Varje gång jag gjort någonting hemma. Det kan vara tvätten, städat badrummet eller dammsugit så söker jag bekräftelse från A. Jag vill ha beröm och en klapp på axeln för att höra att jag gjort någonting bra.
Känslan av att aldrig vara tillräcklig kan vara väldigt utmattande. Men bara genom att skriva ner mina svagheter och behov i denna blogg skapar jag iallfall ett medvetande hos mig själv, och bara det är ett stort steg framåt i rätt riktning.
Kärlek!