Att ha omgivningen omkring sig...
Igår när jag var ute på en kvällspromenad lyssnade jag på två stycken podcasts. Två helt olika typer av podcasts. Om jag skulle kategorisera dom kanske jag skulle säga en kristen podcast och en livsstilspodcast.
Av en ren slump handlade båda poddarna om hur man påverkas som person beroende på vilken omgivning man väljer att ha omkring sig.
Det fick givetvis mig att tänka på mig själv, sätta mitt liv i fokus och fundera över vilken omgivning jag har och framförallt vad jag hade för omgivning under min sjukaste period som medberoende då A var aktiv i sitt missbruk.
Och vad kom jag då fram till?
Som medberoende spelar det ingen roll vilken omgivning jag hade. Vilken omgivning jag än valde att ha omkring valde jag ändå bort den. För jag satt på alla svar själv och jag var dömd till ett liv i ensamhet tillsammans med mina grubblerier, tankar, funderingar, orosmoln och min bitterhet.
Jag tror verkligen precis på det som båda dessa poddar pratade om. Att man ska välja rätt människor att omge sig kring. Och med rätt människor menar jag såklart rätt människor för just en själv. Ingenting annat.
Jag vill ha människor i mitt liv som peppar mig, tror på mig, gör mig glad och ger mig energi. Människor jag kan vara mig själv med till hundra procent och människor som vill mig väl.
Dessa människor har funnits i mitt liv under hela min sjuka period som medbereoende också, men det har inte spelat någon roll. Jag som medberoende var ändå inte tillgänglig att ta emot något från dom. Vare sig det var bekymrade funderingar kring mig eller om det var positiva uppmaningar och pepp.
Mitt liv cirkulerade kring A och hela hans liv. Oavsett vad någon skulle sagt till mig under den värsta perioden hade jag inte kunnat se deras slutmanér, för jag ville bara få A att må bra och fokusera på honom i lugn och ro.
Kom någon för nära mig under denna period valde jag hellre att distansiera mig från denna person.
Vad vill jag ha sagt med det här då? Ja, jag vet inte riktigt mer än att leva som medberoende är en komplicerad situation och en invecklad sjukdom (om man kallar det så) och det är så många stenar att vända på för att finna några svar.
Ingen är ensam, det finns alltid någon för alla.
Kärlek!
skriven
Hejsan Karin!
Hittade till din blogg via Bloggkommentatorerna och har nu sträckläst inlägg efter inlägg.
Så otroligt fint du skriver och så otroligt modig och stark du är som berättar så öppet och ärligt!
Jag grät till ditt fina inlägg till Leon och kände så med dig i inlägg om tiden i Stockholm.
Har inte själv någon erfarenhet av missbruk eller medberoende, men kände igen mig i inlägget om er morgonpromenad. Att det ibland är svårt att förstå varandras tankar och värderingar, och hur arg och frustrerad man kan bli.
Vill bara tacka för en fin blogg och önska dig all lycka.
Stor kram.