Insight2Life

 

Hej mina vänner,

 

Jag har haft svårt att komma mig till att sätta mig ner och skriva de senaste dagarna. Det har inte bara att göra med att jag arbetat ganska mycket, utan jag har under de senaste veckorna haft en otrolig ångest och oro.

Mina hjärnspöken gör mig så frustrerad ibland.

 

Jag har haft några ganska bra månader under våren, men i takt med att sommaren och semestern kommer har min oro för A kommit tillbaka. Det känns viktigt att också nu säga att A inte har gjort någonting som har gett mig denna ångest, utan allt detta sitter bara i mitt huvud.

 

När saker och ting löser sig i livet har jag lätt för att söka fel. Jag kan inte riktigt tillåta mig att må bra, utan någonting måste alltid vara fel. 

Då är jag också tillbaka till det jag jobbat hårt med tidigare. Vad jag förtjänar.

Jag vet att jag förtjänar att ha det bra, må bra och vara lycklig. Men i min hjärna snurrar andra tankar omkring.

Tankar som bara jag aktivt kan tänka bort, men ibland orkar jag inte det. Då låter jag det bero och då får jag ångest och oro.

 

Jag är rädd för återfall

Jag är rädd för att A ska ta återfall.

Jag läser in allting han gör just nu och analyserar och misstänker.

Jag blir ledsen för att jag gör det. Jag litar ju egentligen på honom, och min tillit till honom finns ju där.

Jag berättar för honom om min oro, ångst och rädsla för återfall.

Jag ber om ursäkt.

Jag känner mig som en hemsk människa.

Han gör alla rätt och det är bara mitt medberoende i min hjärna som spökar till allting.

 

Idag är det en ny månad och jag vägrar låta denna ångest ta över sommaren.

Nu, precis nu ska jag välja att vända tankarna jag har och på så vis försöka få ångesten att försvinna.

 

Jag är så tacksam över vad jag och A har idag

Jag är så stolt över honom och hur långt han kommit i livet.

Älskling, om du läser detta så förlåt.

Förlåt för att jag är så här knäpp ibland =)

Jag älskar dig.

 

Kärlek!