Sjukskriven och arbetslös

Just nu ser det ut såhär när jag sitter och skriver.
Vi har gjort ett litet hörn till "kontor" där vi tryckt in ett bord som agerar skrivbord och solen får vara lampa åt mig. Jag längtar tills den dagen vi flyttar till ett större boende. Vi drömmer om en gammal lägenhet med högt i tak, trägolv och öppen spis.
 

Igår avslutade jag föregående inlägg då jag upplevde att jag förlorade all luft, energi, glädje och bara blev alldeles tom. A var på jobbet och Leon låg och sov. Min vän åkte lite senare tillbaka till sitt hotell och jag blev själv sittandes kvar i soffan.och helt plötsligt upplevde jag att det blev trångt i strupen. Jag kände det var svårt att andas och jag började svettas och darra i hela kroppen. För en stund trodde jag verkligen att jag skulle dö. Men på något vis lyckades jag ta mig ut på balkongen för att få i mig lite frisk luft och försökte dra djupa andetag. Jag hade fått en panikångestattack. Efter att attacken hade lagt sig blev jag sittandes i kylan på balkongen en bra stund. Hela jag var som ut och in och den natten låg jag i soffan med lamporna tända och kunde inte sova en blund.
 
Klockan slog tidig fredagsmorgon och jag skickade iväg ett sms till min chef. Jag hade innan dess lyckats få en tid hos min läkare på förmiddagen. I några meningar försökte jag sammanfatta vad som hänt och att jag behövde sjukskriva mig några dagar.
Dessvärre föll det inte i god jord hos min arbetsgivare som insisterade på att träffa mig ändå. Jag minns vilken otrolig ångest jag hade denna morgonen och jag bara grät då jag försökte på sms svara min chef att jag inte orkade träffas. Jag skrev att jag skulle återkomma efter att jag varit hos min läkare.
 
Jag masade mig upp till min vårdcentral där jag träffade en fantastisk läkare. Han hann bara sätta sig på en stol mitt emot mig i undersökningsrummet innan jag bröt ihop än en gång. Jag kunde inte sluta gråta och ännu mindre prata. Han satt och väntade ut mig och lät mig gråta tills inga tårar längre fanns.
Han sjukskrev mig med omedelbar verkan i 2 månader.
 
Jag gick ut från vårdcentralen och var på väg till bilen då det plingade till i min telefon. Min chef hade mailat mig ett kort mail. Det stod:
"Vi har för avsikt att avsluta din provanställning med omedelbar verkan" och så lite detaljer på det.
 
Jag hade fått sparken.
Men för första gången på många månader kände jag en lättnad. Jag hade känt mig tyngd av arbetet och jag upplevde själv att jag inte hanterade det eftersom jag mådde så dåligt.
Jag vill understryka att jag inte skriver ut detta på min blogg för att smutskasta någon eller några. Jag har inga hard feelings idag och med facit i hand var detta det bästa som kunde hänt mig.
Men givetvis, trots mitt lättnad där och då, kände jag mig något överrumplad och chockad över vilket sätt att bli behandlad på då jag blev sjuk.
Alla människor hanterar dock saker på olika sätt och min arbetsgivare hade uppenbarligen skäl som gjorde att jag fick avsluta min tjänst där.
Jag tänker inte spekulera vidare i det.
 
Så med ett läkarintyg för sjukskrivning i 2 månader och som nybliven arbetslös åkte jag hem till vår lägenhet och la mig i soffan. Den soffan blev min bästa vän de kommande 2 månaderna...
 
 Finaste lilla skrutten som är så snäll och klok. Love love love him!
 
 
Varje gång jag börjar ett inlägg har jag en plan över hur jag ska lägga upp det, men under skrivandets gång fastnar jag i detaljer. Därför avslutar jag inläggen där jag tror att det är lämpligt att avrunda och fortsätter vidare nästa dag. På så vis blir inte mina inlägg så otroligt långa.
Jag hoppas det funkar bra för er läsare också.
 
Nu ska jag kila iväg på mitt första möte för anhöriga här i Umeå. Känner mig nervös eftersom jag inte vet vad som väntar mig. Wish me luck!
 
Kärlek!
 
 

Kommentera här: