Säger verkligen en bild mer än tusen ord?
Jag och A på tur i Norge. En tripp vi tog då vi bodde i Riksgränsen.
En påmålad lycka! Munnen ler men inte ögonen.
Middag på restaurang i Arjeplog på väg upp till Riksgränsen.
Bus med pappa i snön
Jag och A har kört vilse med skotern
Utsikt från vårt fönster då vi bodde i Riksgränsen
Åkning med bob
Födelsedagsmiddag
Goda middagar
After ski i solen
Leons första gång på skidor
Lunch i en av backrestaurangerna
Ända sen jag startade denna blogg har jag dagligen suttit och kollat in en massa bilder vi tagit under tiden vi varit tillsammans. Idag har jag tittat på massa bilder från vår tid i Riksgränsen. Tiden där min oro och ångest startade, och platsen där den berömda klumpen i magen uppkom.
Det jag vill förmedla med dessa bilder är hur "normala" vi ser ut. Hur normalt liv vi lever, hur normala saker vi gör. Vi ser ut som vilken barnfamilj som helst, och ingen kan på dessa bilder någonsin ana hur det sett ut bakom fasaden..
Jag älskar inredning och mode. Min passion för alldeles för dyra handväskor är enorm och det kommer jag aldrig sluta att älska.
Jag hade innan jag träffade A väldigt förutfattade meningar om narkomaner och alkoholister och hur de ser ut och hur de lever. Men jag har verkligen fått en knäpp på näsan och ett uppvaknande.
Man behöver inte sitta på en parkbänk och dricka fulöl för att vara alkoholist. Men behöver inte vara uteliggare och använda smutsiga sprutor för att vara narkoman.
Det är värt en tanke mina vänner.
Kärlek!