Kontrollbehov
Dagens tankar har cirkulerat från gårdagens inlägg. Som jag skrev igår jobbar jag fortfarande med mig själv för att förändra vissa av mina sjuka beteenden. Ett av mina absolut största problem är mitt enorma kontrollbehov.
Att skapa kontroll över det man kan i,en annars kaotisk miljö, skapar ett lugn.
Lugn=Kontroll
Kontroll=Lugn
Så var det alltså för mig.
Jag vet inte exakt när mitt kontrollbehov utvecklades till det extrema, men jag antar att det var någon gång under hösten 2013 då jag långsamt förlorade greppet om A.
Kontrollbehov används ju i många olika sammanhang och i vissa fall kan ju till och med en uns av kontrollbehov vara bra. Men i mitt fall gick det till en helt exceptionell nivå. Hela vårt hem var i okladerligt skick, och nu menar jag inte bara att det var städat och bortplockat.
Utan alla lådor, skåp och övriga utrymmen var också i perfektion.
Alla människor har skåp med "skräp" i. Papper, prylar och övriga saker man inte vet vad man ska göra av. Vi har också såna utrymmen, men i våra skåp fanns det även där en total struktur och ordning.
Så fort A eller Leon eller någon annan var i ett skåp och tog någonting, var jag där direkt efter för att kolla ordningen. Om någonting låg framme som inte skulle ligga där fick jag panik.
Nedan har jag tagit några bilder från vårt hem idag för att ni ska förstå hur extremt jag menar.
Här har vi en byrå med ordning.
Detta gav mig panik, irritation och kaos.
Vardagsrummet i sin ordning.
Känsla kaos.
Även idag har jag jobbigt för detta. Jag stör på mig bilderna där grejer ligger framme. Detta kan låta helt galet, och även när jag skriver detta så känns det underligt.
Jag storstädade kanske var tredje dag och dammsugade varje dag. Plockade, plockade, plockade grejer och ställde allt i perfektion konstant. De få gånger i Sthlm vi hade folk på besök, kändes det stundvis jobbigt och jag kände en lättnad då de åkte så jag kunde få städa och ställa allt på sin plats igen. Det känns hemskt att jag inte kunde njuta av mina vänner och familjs sällskap utan att jag bara fokuserade på hur stökigt allting var.
Jag gick bara på som en maskin, så länge allt var helt perfekt kunde jag känna kontroll över det och på så vis ett lugn.
Jag berättade allt detta för min psykolog här i Umeå i början av mina träffar och fick i läxa av henne att endast städa en gång i veckan. Och för en person utan kontrollbehov och tvångskänslor kan ju det låta hur enkelt som helst, men för mig var det väldigt jobbigt. Jag blir fortfarande stressad över om bordet inte blir avtorkat direkt efter att vi ätit. En annan sak är exempelvis brevlådan. Även om A kollar brevlådan känner jag att jag också måste kolla det. Helt sjukt. Kylskåpet skurades och städades ur var och varannan dag. Kuddarna i soffan skulle ligga perfekt och skorna i hallen stå i millimeter perfekta rader.
Ni som har barn kan ju också förstå hur det funkar att hålla allting i perfektion i ett barnrum =)
Men det handlar inte bara om städning utan även kontroll över människor. Jag har än idag svårt att ex släppa Leon till någon annan, även fast jag vet att personen i fråga är fullt kapabel att ge honom middag och natta honom. Jag skapade fasta rutiner under vårt år i Sthlm och det gav mig trygghet i mitt kaos, och det är något jag måste lära mig släppa taget om idag.
För mig blev detta kontrollbehov helt normalt. Jag gick på som en robot och kände mig aldrig trött eller slut. Oavsett hur länge jag jobbat eller varit upptagen så fanns tiden och energin för mig att städa.
Det jag vill säga med detta inlägg blir lite av en följd från gårdagens inlägg. Trots att A har varit ren i 14 månader så är jag inte frisk än.
Jag jobbar ännu med mitt kontrollbehov dagligen, men det är svårt och det kommer ta tid. Men varje dag är ett litet steg framåt och ett litet steg är bättre än inget alls.
Kärlek!