Augusti 2013
Augusti 2013 & A har börjat sitt nya jobb i Sthlm. Det ligger ett stenkast från Sergels torg.
Som de flesta känner till är Sergels torg en plats som kryllar av droger. Redan under sommaren hade vi pratat mycket om detta, och A hade själv bestämt att han skulle börja gå en omväg till jobbet, så att han slapp möta gamla vänner och för frestelsen.
De första veckorna var jag nojjig och orolig hela tiden under veckorna. På helgerna kände jag mig trygg för då var vi tillsammans 24/7, så då hade jag hela tiden kontroll på honom. Detta var något väldigt underliggande för mig, och mitt kontrollbehov började någonstans i denna veva trissas upp. Helt omedvetet från min sida.
Jag hade vid denna tiden inte hunnit få något jobb heller, vilket ledde till att jag kunde helt obegränsat sitta och grubbla och fundera hela dagarna.
Det föll sig också naturligt att jag givetvis tog huvuddelen av allt hushållsarbete och även då lämnade och hämtade Leon på förskolan.
Några veckor in inder hösten började jag och A långsamt glida ifrån varandra, men jag trodde att allt det berodde på mig, mina fel och mina brister. Jag kunde verkligen förstå varför A blev arg, sur, ledsen, besviken, irriterad, upprörd etc på mig. För jag gjorde ju mycket fel hela tiden, med allt...
Trodde jag själv då iaf..
Det här är min hjälte i alla lägen. Jag älskar dig min bästaste Leon.
Utan dig hade jag inte klarat något.
Nu är vi på väg till Sthlm och därefter västkusten.
Kärlek!